26 juni, 2018 admin

I den första delen i vår intervjuserie ”Vardagshjältar inom socialt arbete” ställde vi ett par frågor till kuratorn och tidigare deltagaren på Socionomdagarna Berit Lidström. Hon berättar om sitt yrke, utmaningar och vad som är mest angeläget för henne inom proffessionen just nu!

Berätta lite om dig själv, hur kommer det sig att du valde att bli socionom och kurator?
Efter gymnasiet jobbade jag några år som sjukvårdsbiträde på ett sjukhus. Jag trivdes bra med mitt arbete men efter några år kände jag att det var dags att gå vidare och söka en högskoleutbildning. Jag visste egentligen bara att jag ville fortsätta att jobba med människor på ett eller annat sätt. Jag fastnade för socionomutbildningen eftersom den är bred och öppnar upp många olika möjligheter. På den tiden hade utbildningen två hela praktikterminer. Min första praktik var inom socialtjänsten och den andra på ett sjukhus. Efter examen började jag nästan direkt att arbeta som kurator på sjukhus och jag är fortfarande kvar inom det området. Arbetet som kurator på ett sjukhus skiljer sig ganska mycket åt beroende på vilken klinik man arbetar på. Det som ändå är gemensamt är att kurator lyfter fram den psykosociala kompetensen i en i miljö med mestadels ett medicinskt perspektiv. De första åren provade jag på att arbeta på olika kliniker, men nu jobbar jag sedan många år på Sesammottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. För några år sedan kände jag att jag behövde fördjupade kunskaper inom mitt arbetsområde. Jag läste då 60 hp sexologi på Göteborgs Universitet.

Du arbetar på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, vad består ditt arbete mest av?
Mottagningens huvuduppdrag är att erbjuda provtagning och behandling vid sexuellt överförd infektion. Som kurator träffar jag patienter med olika frågeställningar eller problem kring sexuell hälsa. Det kan t.ex. handla om stöd och krissamtal eller sexualrådgivning till enskilda och par. Vid infektion som ingår i Smittskyddslagen är det kurator som sköter den praktiska handläggningen enligt Smittskyddslagen och samtalar med patienten om smittspårning och prevention. Vi har även en mottagning för kvinnor med olika smärttillstånd i underlivet, t.ex. vestibulit. Då arbetar vi multiprofessionellt i team med läkare, barnmorska och kurator.

Vilka är de största utmaningarna du stöter på?
Jag träffar många unga som har det tufft på olika sätt. Det kan handla om sexuella övergrepp eller att ha ett sexuellt riskbeteende. Jag träffar även många unga vuxna som har orimliga krav på sig själva eller som har problem med ångest och deppighet. Det är en stor utmaning att försöka hjälpa någon att hitta vägar till förändring. I tider då flera könssjukdomar ökar är det även en stor utmaning att försöka hitta fler sätt att arbeta förebyggande på olika plan.

Vilken är den mest angelägna frågeställningen just nu inom socialt arbete för dig?
Legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvård har länge känts som en angelägen fråga. Beslutet om legitimation har nu för bara någon vecka sedan fattats i Riksdagen. Jag tror att det kommer ha stor betydelse i framtiden för kuratorernas yrkesroll i framtiden och det kanske också kan vara positivt för löneutvecklingen på sikt.

Som socionom och kurator är du en verkligt värdefull resurs. Till de som funderar på att utbilda sig till socionom, vilka tips kan du ge dem?
Så här 31 år efter min socionomexamen tycker jag fortfarande att jag har ett roligt och stimulerandet arbete även om det är stressigt eller känslomässigt krävande ibland. Arbetsmarknaden för socionomer ser ljus ut. Jag kan rekommendera den som funderar på att utbilda sig till socionom att ta steget. Det finns så många intressanta arbetsplatser för socionomer inom så många olika områden. Det finns förstås även nackdelar med att välja socionomyrket och då tänker jag främst på att många socionomer idag har en allt för hög arbetsbelastning. Sedan ska man nog inte välja socionomyrket om man lägger stor vikt vid hög lön och en bra löneutveckling.

Du deltog på Socionomdagarna 2017 och är också med som deltagare 2018, vad tycker du var bäst 2017 och vad ser du mest fram emot 2018?
Jag kommer sällan iväg på vidareutbildningar så det var väldigt givande att få gå på Socionomdagarna. Jag såg det som en möjlighet att uppdatera mig både inom det egna arbetsfält men även inom andra områden som jag inte kommer i kontrakt med så ofta. Som socionom är det viktigt att ha en överblick för att kunna ge råd och hänvisa till rätt behandlingar och instanser. Den föreläsning jag minns mest av från Socionomdagarna 2017 är den om compassionfokuserad terapi. Jag har ännu inte hunnit sätta mig in i programmet för 2018, men jag är säker på att jag kommer hitta intressanta föreläsningar inom många olika områden.