Socionomdagarna 2018 – Talarintervju med Magnus Jägerskog, BRIS

Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris kommer till årets Socionomdagar och föreläser kring barn och ungas psykiska hälsa utifrån områdena skola, vård och omsorg och vad samhället behöver göra för att leva upp till varje barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Vi passade på att prata med Magnus inför hans medverkan och om bland annat varför den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar.

Varför ska man välja att lyssna på ditt pass?
Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar. Vill man få en bild hur det ser ut idag och vilka reformer som är viktiga tror jag det kan vara intressant att lyssna. Jag tänker prata om vad man kan göra från politiskt håll, men även vad man kan göra själv som enskild person.

Varför ökar den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar?
Det beror på ett antal faktorer. Det som beskrivits i ett antal rapporter, bland annat från BRIS och Folkhälsomyndigheten samt Socialstyrelsen, har pekat på skolan som en stor bidragande orsak. En annan viktig orsak är utanförskapsfrågor – att inte vara en del eller komma in i samhället. Där är ett av problemen arbetsmarknadsfrågan. I BRIS rapporter syns också att man förväntas prestera på alla områden parallellt, och vill ha bekräftelse i sociala medier. Prestationsjakten i livet skapar problem och det syns i och med de ökande stressnivåerna hos unga.

Sociala medier är relativt nytt. Men vilken inverkan har de fått på psykisk ohälsa?
Den psykiska ohälsan har ökat från mitten av 1980-talet fram till nu. Sociala medier som vi känner dem brukar man säga tog fart någon gång kring 2006 till 2007. Eftersom den psykiska ohälsan ökat från mitten av 1980-talet så går inte tidsserierna ihop och det går därför inte att förklara den historiska ökningen med framfarten av sociala medier, däremot kan det ha en inverkan nu.

Har psykisk ohälsa accelererat sedan 2006?
Egentligen kan man inte säga att den accelererat sedan 2006. Ökningen var som störst under 1990-talet och har sedan dess fortsatt att öka från väldigt höga nivåer. Det är dock viktigt att nära följa utvecklingen av digitala medier i relation till människors hälsa. År 2013 hade cirka 25 procent av populationen uppkoppling via mobiltelefoner. Nu har i det närmaste alla uppkoppling via telefonen och användandet i tid ökar. Det finns tecken som tyder på att ett ökande skärmanvändande kan ha en negativ effekt, men det är lite för tidigt att dra för långdragna slutsatser. Det barn berättar för oss är om en slags prestationshets där barnet förväntas prestera på livets alla områden, utseendemässigt, idrottsligt, socialt, i skolan och sen få allt detta bekräftat i sociala medier. Här ser vi en tydlig koppling mellan sociala medier och hets men där det egentligen inte är sociala medier som är ”triggern”.

Vad handlar de flesta samtalet till BRIS om?
Det är många olika frågor, allt möjligt i livet. Den vanligaste kontaktorsaken är psykisk ohälsa, fyra av 10 samtal kretsar kring detta. Vad man dock kan säga är att sedan 2017 med en acceleration under 2018 är att den svårare psykiska ohälsan med suicidtankar och bland annat självskadabeteende stigit kraftigt. Allvarsgraden i samtalen blir tyvärr allt större. Samtalen kan självklart även handla om våld i hemmet och i skolan, skolstress, familjen, relationer och sex med mera.

Vad ska man göra om man ser att någon mår dåligt?
Våga prata, var tillgänglig och lyssna. Ställ öppna frågor och va lyhörd, som vuxen gäller det att inte pressa och ha respekt. Är man vuxen och känner sig osäker och inte vet vad man ska göra kan man söka stöd och hjälp. Bland annat via BRIS vuxentelefon, som är en stödlinje för vuxna i frågor om barn.

Vad tycker du politiker behöver göra för barn och ungdomar i kris?
Det här är en av de största frågorna och det behövs åtgärder inom en rad områden. Det handlar om skolan, som på ett bättre sätt måste främja en god psykisk hälsa. Det behövs mer kraftfulla förebyggande insatser mot barn i särskilt utsatta situationer. Även en reformerad vårdkedja, det finns stora brister inom vården, där barn inte får det stöd de behöver. Så ska politikerna komma tillrätta med de här frågorna så handlar de om konkreta omsorgs- och vårdfrågor. I slutändan handlar det även om hur prestationsinriktat vårt samhälle ska vara.

Vad vill du att de som kommer och lyssnar på din föreläsning ska ta med sig?
Jag hoppas att man fått något att tänka på. Man behöver inte hålla med om allt, men att man går därifrån och ser möjligheter, att det går att åstadkomma förändring både på ett strukturellt plan och att man själv kan göra något.

Vad ser du själv framemot kring Socionomdagarna?
Det jag uppskattar är att det är en bra mötesplats där man träffar människor och har möjlighet att dela tankar och funderingar. Det oväntade mötet, det brukar vara de allra roligaste. Det är också alltid bra med kunskap och föreläsningar – det behövs alltid. Det är bra att utmana sina egna föreställningar om hur allting är och ska vara.

Socionomdagarna 2018 – Vardagshjältar i socialt arbete, del 3

Vi fortsätter med intervjuserien ”Vardagshjältar inom socialt arbete” och träffade Linda Johansson som arbetar som socialsekreterare. Hon berättar om sina erfarenheter, utmaningar och tips utifrån sin roll som socialsekreterare och vad hon ser mest fram emot som deltagare på Socionomdagarna i november.

Berätta lite om dig själv, hur kommer det sig att du valde socionomyrket?
Efter att ha flyttat till Stockholm från Umeå 2007, och jobbat inom café/restaurang och klädbutik under många år, valde jag att börja studera. Jag kom in på Socionomutbildningen på Stockholms universitet och studerade 2011–2014. Jag valde att utbilda mig till socionom eftersom det är en bred utbildning som ger möjlighet till arbete inom olika yrkesområden och för att jag gillar att arbeta med människor.

Du arbetar på Östermalms stadsdelsförvaltning, Försörjningsstödsenheten för Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm, vad består ditt arbete mest av?
Mitt arbete består huvudsakligen av två delar; att stödja människor till att uppnå egen försörjning och att samtidigt utreda om de har rätt till ekonomiskt bistånd. Mycket av arbetet handlar om att motivera klienterna till förändring. För att kunna ge klienterna förutsättningar till förändring behöver jag som socialsekreterare ha en bra samverkan med de andra enheterna inom socialtjänsten, men även vården, Arbetsförmedlingen och Jobbtorget. I övrigt består mycket av min arbetstid av administrativt arbete.

Vilka är de vanligaste dagliga utmaningarna du stöter på?
De ökade administrativa kraven är en daglig utmaning eftersom det tar mycket av den tid som jag annars hade kunnat lägga på det sociala arbetet.

En av de dagliga största utmaningarna inom det sociala arbetet kan handla om att stödja personer med komplex psykisk och fysisk ohälsa till egen försörjning. En av utmaningarna där handlar om att vården har en viktig roll, men som många gånger har otillräckliga resurser för behandling och rehabilitering. De svåraste ärendena handlar om personer som lider av psykisk ohälsa men som kanske är outredda och/eller saknar insikt i sin sjukdom och därmed inte sällan står utan den medicinska behandlingen om behövs för att de ska komma vidare ut till egen försörjning.

Vilka är de mest angelägna frågeställningarna just nu inom socialt arbete, utifrån din roll och utifrån området i stort?
En av de stora frågorna nu handlar om att antalet barn som lever i familjer med osäkra boenden ökar i staden. Detta är en utmaning inom flera stadsdelar.

En annan stor fråga handlar om den ökade psykiska ohälsan bland våra klienter som ofta är komplex, vilket medför svårigheter för dessa människor att få rätt hjälp från vården, främst psykiatrin. Efter psykiatrins omorganisering med specialinriktade mottagningar kan det många gånger vara svårt för personer med flera diagnoser och samsjuklighet att få adekvat behandling och rehabilitering. Det är inte heller ovanligt att dessa personer hamnar mellan stolarna. Det leder i sin tur till långvarigt bidragsberoende och lång väg till egen försörjning.

Ett annat område som är aktuellt är mottagandet av nyanlända, som många gånger är bristfälligt. Det handlar om människor som är i behov av mycket stöd och vägledning, men där sådana resurser saknas. En utmaning gällande denna målgrupp är bostadsfrågan; vart ska dessa personer ta vägen när etableringsperioden löper ut, när majoritetens tidsbegränsade hyreskontrakt också löper ut? Vår stadsdel är oroliga för vilka konsekvenser det får för individerna eftersom bostadsmarknaden ser ut som den gör med långa kötider och höga inkomstkrav.

Som socionom är du en verkligt värdefull resurs. Till de som funderar på att utbilda sig till socionom, vilka tips kan du ge dem?
Till de som funderar på att utbilda sig till socionom vill jag säga att utbildningen ger möjligheter till att arbeta inom flertalet olika branscher. Jag rekommenderar att man ska ta tillvara på praktikperioden/perioderna. Praktiken är den del av utbildningen som ger en verklig inblick i det dagliga sociala arbetet, vilket är väldigt viktigt eftersom själva socionomutbildningen är väldigt teoretisk och inte alltid ger en riktig bild av hur det faktiskt är att arbeta inom exempelvis socialtjänsten.  Om möjlighet till en trainee-tjänst finns kan jag varmt rekommendera det. Det ger en bra övergång mellan studierna och arbetslivet. Jag vill också lyfta fram att det efter utbildningen finns många möjligheter till vidareutbildningar och kompetensutveckling genom arbetsgivare.

Du deltog på Socionomdagarna 2017 och är också bokad för 2018, vad var bäst 2017 och vad ser du mest fram emot 2018?
Den mest intressanta föreläsningen 2017 var den av Saga Becker. Det ger mycket att lyssna till en persons egna berättelse. Ett annat minne är Alain Topors föreläsning som var av högsta klass.

Till 2018 ser jag fram emot att lyssna till Bo Hejlskov Elvén. Jag lyssnade på hans föreläsning om lågaffektivt bemötande 2016 och det var en av de bästa föreläsningarna jag har varit på. Så det är väldigt roligt att han kommer till Socionomdagarna 2018.

Jag ser också fram emot att gå på Pia Thams föreläsning eftersom jag varit med och deltagit i intervjugrupper i hennes forskning om Stockholm stads handlingsplan för förbättrad arbetssituation och förbättrade arbetsvillkor för socialsekreterare.

Socionomdagarna 2018 – Vardagshjältar i socialt arbete, del 2

I den andra delen i vår intervjuserie ”Vardagshjältar inom socialt arbete” pratade vi med Carina Kindström på socialtjänsten i Uppsala.

Hon berättar bland annat om sitt yrke och frågor hon anser behöver ökat fokus i sammhället!

Berätta lite om dig själv, vad jobbar du med och hur länge har du jobbat/verkat  inom området social omsorg?  
Jag jobbar på socialtjänsten i Uppsala. Jag har arbetat med barn och unga sedan examen 1997

Du arbetar på Placeringsenheten. Vad består just ditt arbete av och hur är det uppbyggt i praktiken?
Mitt arbete består av att rekrytera, matcha ihop barn i behov av familjehem med familjehem och vägleda familjehemmen.

Vad är det absolut roligaste i ditt arbete?
Att ha kontakt med alla som är inblandade, när alla drar åt samma håll, att besöka barnen och deras familjehem och att träffa de biologiska föräldrarna.

Det mest utmanande?
När de inblandade inte drar åt samma håll.

Vilka sociala frågeställningar anser du få för lite fokus i samhället?
Psykisk ohälsa hos barn, för stora klasser i skolan, BUP som är överbelastade, diagnoshysteri för att barnen ska få hjälp etc, att samhällsfunktioner privatiseras och drivs med vinst.

Och…Finns det några sociala frågeställningar som det varit för mycket fokus på?
Nix

Snart är det sommar, kommer du kunna vara ledig? Göra nåt kul?
Jag kommer att vara ledig och vila och resa.

Och efter sommar, höst . I november deltar du på Socionomdagarna, vad ser du särskilt mycket fram emot under dina två dagar och varför?
Första gången jag deltar på Socionomdagarna, ska bli jättekul. Hoppas på givande föreläsningar och goda samtal.

Slutligen, har du någon uppmaning eller pepp till dina tusentals socionomkollegor ute i samhället?
Håll ut!

Socionomdagarna 2018 – Vardagshjältar i socialt arbete, del 1

I den första delen i vår intervjuserie ”Vardagshjältar inom socialt arbete” ställde vi ett par frågor till kuratorn och tidigare deltagaren på Socionomdagarna Berit Lidström. Hon berättar om sitt yrke, utmaningar och vad som är mest angeläget för henne inom proffessionen just nu!

Berätta lite om dig själv, hur kommer det sig att du valde att bli socionom och kurator?
Efter gymnasiet jobbade jag några år som sjukvårdsbiträde på ett sjukhus. Jag trivdes bra med mitt arbete men efter några år kände jag att det var dags att gå vidare och söka en högskoleutbildning. Jag visste egentligen bara att jag ville fortsätta att jobba med människor på ett eller annat sätt. Jag fastnade för socionomutbildningen eftersom den är bred och öppnar upp många olika möjligheter. På den tiden hade utbildningen två hela praktikterminer. Min första praktik var inom socialtjänsten och den andra på ett sjukhus. Efter examen började jag nästan direkt att arbeta som kurator på sjukhus och jag är fortfarande kvar inom det området. Arbetet som kurator på ett sjukhus skiljer sig ganska mycket åt beroende på vilken klinik man arbetar på. Det som ändå är gemensamt är att kurator lyfter fram den psykosociala kompetensen i en i miljö med mestadels ett medicinskt perspektiv. De första åren provade jag på att arbeta på olika kliniker, men nu jobbar jag sedan många år på Sesammottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. För några år sedan kände jag att jag behövde fördjupade kunskaper inom mitt arbetsområde. Jag läste då 60 hp sexologi på Göteborgs Universitet.

Du arbetar på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, vad består ditt arbete mest av?
Mottagningens huvuduppdrag är att erbjuda provtagning och behandling vid sexuellt överförd infektion. Som kurator träffar jag patienter med olika frågeställningar eller problem kring sexuell hälsa. Det kan t.ex. handla om stöd och krissamtal eller sexualrådgivning till enskilda och par. Vid infektion som ingår i Smittskyddslagen är det kurator som sköter den praktiska handläggningen enligt Smittskyddslagen och samtalar med patienten om smittspårning och prevention. Vi har även en mottagning för kvinnor med olika smärttillstånd i underlivet, t.ex. vestibulit. Då arbetar vi multiprofessionellt i team med läkare, barnmorska och kurator.

Vilka är de största utmaningarna du stöter på?
Jag träffar många unga som har det tufft på olika sätt. Det kan handla om sexuella övergrepp eller att ha ett sexuellt riskbeteende. Jag träffar även många unga vuxna som har orimliga krav på sig själva eller som har problem med ångest och deppighet. Det är en stor utmaning att försöka hjälpa någon att hitta vägar till förändring. I tider då flera könssjukdomar ökar är det även en stor utmaning att försöka hitta fler sätt att arbeta förebyggande på olika plan.

Vilken är den mest angelägna frågeställningen just nu inom socialt arbete för dig?
Legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvård har länge känts som en angelägen fråga. Beslutet om legitimation har nu för bara någon vecka sedan fattats i Riksdagen. Jag tror att det kommer ha stor betydelse i framtiden för kuratorernas yrkesroll i framtiden och det kanske också kan vara positivt för löneutvecklingen på sikt.

Som socionom och kurator är du en verkligt värdefull resurs. Till de som funderar på att utbilda sig till socionom, vilka tips kan du ge dem?
Så här 31 år efter min socionomexamen tycker jag fortfarande att jag har ett roligt och stimulerandet arbete även om det är stressigt eller känslomässigt krävande ibland. Arbetsmarknaden för socionomer ser ljus ut. Jag kan rekommendera den som funderar på att utbilda sig till socionom att ta steget. Det finns så många intressanta arbetsplatser för socionomer inom så många olika områden. Det finns förstås även nackdelar med att välja socionomyrket och då tänker jag främst på att många socionomer idag har en allt för hög arbetsbelastning. Sedan ska man nog inte välja socionomyrket om man lägger stor vikt vid hög lön och en bra löneutveckling.

Du deltog på Socionomdagarna 2017 och är också med som deltagare 2018, vad tycker du var bäst 2017 och vad ser du mest fram emot 2018?
Jag kommer sällan iväg på vidareutbildningar så det var väldigt givande att få gå på Socionomdagarna. Jag såg det som en möjlighet att uppdatera mig både inom det egna arbetsfält men även inom andra områden som jag inte kommer i kontrakt med så ofta. Som socionom är det viktigt att ha en överblick för att kunna ge råd och hänvisa till rätt behandlingar och instanser. Den föreläsning jag minns mest av från Socionomdagarna 2017 är den om compassionfokuserad terapi. Jag har ännu inte hunnit sätta mig in i programmet för 2018, men jag är säker på att jag kommer hitta intressanta föreläsningar inom många olika områden.

Socionomdagarna 2017 – Intervju med Sonia Elvstål

Sonia Elvstål miste sitt vänstra underben i en olycka och fokuserar på mål, motivation och drömmar, kopplat till hälsa i sitt pass ”Ett ben kortare men ett helt liv räknas”. Vi ställde några snabba frågor till Sonia inför Socionomdagarna 2017.

Varför ska man välja att lyssna på ditt pass?
Om man vill fylla på med inspiration, motivation och kicka igång med en extra dos av livsglädje så ska man lyssna till min föreläsning.

Mitt mål med föreläsningen är att inspirera till större närvaro i livet genom att dela med mig av mina erfarenheter, bjuda på glädje och insikter, varva humor och skratt med allvar och eftertanke – allt för att lämna efter mig en känsla av att livet ger oss så oändligt många möjligheter.

Utmaningen att ”lära mig gå igen” blev en väg in till att ta plats i mitt eget liv igen och att få en insikt i att sätta mål i livet för att ta mig framåt och detta blev vändningen till ett mycket bättre liv.

Idag är jag föreläsare, en bättre mamma, en bättre vän och en bättre version av mig själv

Med en livsglädje som smittar tar jag med sig åhörarna på en resa genom en olycka, ett ben kortare och till ett bättre liv.

Vad vill du att deltagarna tar med sig hem från din föreläsning?
Livsglädje! Konsten att se alla möjligheter som vi har i livet, oavsett om det är en dörr som gläntar så vill jag inspirera till att ”slänga upp den” och satsa. Att leva idag. Att våga leva idag!

Sonia Elvstål föreläser på pass 9E under Socionomdagarna.