Socionomdagarna 2019 – Vad landar i knäet i social sektor – intervju med Susanna Alakoski

Susanna Alakoski är socionom och gjorde författardebut 2006 med romanen Svinalängorna, belönad med Augustpriset som både blev pjäs och film. Alakoski har skrivit ytterligare en roman, fyra barnböcker samt två dagboksessäerna och är nu aktuell med Bomullsängeln, en mäktig roman om flickors utsatthet, om kvinnlig vänskap och bildningstörst, en berättelse om hur tiden vi lever i kan avgöra våra liv i högre grad än de val vi har möjlighet att göra. Hon utsågs 2015 till hedersdoktor vid Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Vi passade på att ställa några frågor till henne inför hennes medverkan på Socionomdagarna.

Vad kommer du tala om under din föreläsning på Socionomdagarna?

Om tillståndet i anhörigsverige utifrån boken April i anhörigsverige. Som är en sorgesång om otrygghet och panik, förvirring och kaos. Om ful skam, osäkerhet. Om att dölja den största delen av sitt förflutna. Att leva med vågorna vända ut mot havet. Sprit istället för närvaro. Rus istället för verklighet.

Hur kan vi öka trygghet och arbeta med förebyggande åtgärder, så problemen blir mindre och vi istället ökar välfärden?

Genom att förstå sociala problems negativa inverkan på samhället. Genom att förstå det sociala arbetets långsiktiga nytta. Det går bara att förebygga socialt kaos med sociala resurser. Välfärden kan bara bli bättre med välfärdssatsningar som svarar mot de sociala bekymmer som finns i ett samhälle.

I ditt författarskap skriver du om människor som inte alltid har haft det så enkelt. Är det medvetet eller blir det bara så på grund av ditt engagemang i dessa frågor? 

Jag skriver om det som angår mig och utgår från att det också angår andra.

Hur kan man öka statusen för socionomyrket och få fler att vilja bli socionomer?

Tillräckligt många vill bli socionomer. Antagningspoängen till socialhögskolorna är hög. Många söker. Svårare är att behålla yrkeskunniga socionomer kvar i yrket. Det sociala arbetets innehåll och nödvändighet behöver synliggöras. Statusen öka och den socialpolitiska diskussionen behöver ta betydligt större plats i det offentliga samtalet.

Hur kan man öka kunskapen kring det breda uppdraget för social sektor, både politiskt och för allmänheten? 

Socionomer uttalar sig inte om teknik eller naturvetenskap. Många andra yrkesgrupper än socionomerna uttalar sig om sociala frågor. Branschen själv måste själv initiera sociala debatter. Den måste lägga sig i alla sociala frågor som diskuteras och inte överlåta tolkningsföreträdet åt andra. Den sociala forskningen behöver komma ut i media och till folk på samma sätt som exempelvis läkarvetenskapen gör.

Du är med i nätverket Sociala Frågan, vad innebär det?

Det är ett nystartat nätverk som vars mål är att arbeta operativt fram tills valet 2022 med målsättningen att brett synliggöra sociala perspektiv inom samhällets alla olika områden. Vi vill bidra till att öka kunskapen om social sektor och dess uppdrag för såväl politiker och allmänhet.  Vi saknar ett socialpolitiskt samtal om hur social oro uppstår/förebyggs och med tid och kunskap också botas. På nätverkets Facebooksida delas information om bl.a. forskning, konferenser, nyutkomna böcker och berättelser från daglig praxis från till exempel ett socialkontor. Alla socialt intresserade är välkomna att bidra med kunskap och material.

Vad vill du att de som kommer och lyssnar på din föreläsning ska ta med sig?

Tankar, kanske en smula hopp. Att allt som verkar vara psykiatri kanske inte är det. Att det ibland räcker långt, att vi människor tillsammans, äger den viktiga vardagsklokhet som behövs för att finna hjälp med svåra problem, om vi bara vågar tala ärligt och öppet med varandra om jobbiga saker.

Socionomdagarna 2019 – Utställarintervju med Johanna Ramsell, Järfälla kommun

Hur var er upplevelse och vad har hänt sedan dess? Vi pratade med Johanna Ramsell, personalkonsult på Järfälla kommun!

Järfälla kommun, var med som utställare på Socionomdagarna 2018, berätta, vad gjorde att ni ville ställa ut?

Järfälla växer och vi står i rekryteringsbehov även om vår personalomsättning inte är så hög. Det är nästan alltid någon enhet som behöver utöka. Så vi kände att vi ville synas lite. Det finns heller ingen hållplats eller tågstation som heter Järfälla så vi behöver ibland tala om att vi finns bara 20 mim från Stockholm C, inte alla som vet det. J

Vårt huvudmål var dock att prata med massa socionomer och se hur de ser på sin framtid, vad är en bra arbetsgivare och så.

Vilka deltog från er organisation?

Jag som arbetar som personalkonsult och arbetar med vår kompetensförsörjning. Och en kommunikatör som är van att möta folk och ta reda på hur de tänker.

Många såg ert härliga klipp på #socionomdagarna där ni uppmanar Socionomer att komma och jobba hos er. Hur har det gått, har ni fyllt kvoten nu, eller har ni fortfarande spännande platser att söka?

Vi är en stor organisation som växer, vi kommer alltid ha platser att fylla.

Hur många socionomer jobbar för närvarande i er kommun? Hur ser framtidsutsikterna ut? Varför ska man jobba hos er?

I runda slängar skulle jag säga att det är 200-230 socionomer ungefär. Framtidsutsikterna vet jag inte riktigt hur jag ska resonera kring. De ser väl bra ut för socionomerna antar jag. Det kommer att finnas olika sorters tjänster så möjlighet till intern rörlighet är stor. Vi har ett bra arbetsmiljöarbete och lägger ner mycket tid på klienterna så det finns stora möjligheter att få arbeta med människor, vilket också svarar på frågan varför man ska arbeta hos oss.

Vi är modiga och vågar tänka nytt och förändra det som behöver förändras. Och framför allt samarbetar vi.

Åter lite kort till Socionomdagarna: Vad uppskattade ni mest med Socionomdagarna?

Det var roligt att prata med de andra utställarna. Det gav mycket nyttig kunskap och bra nätverkande.

Vad vill ni ge för tips vad gäller förberedelser och dylikt till de kommuner  som är utställare 2019 för att få ut så mycket som möjligt av dagarna?

Jag tycker att fokus i samtalen borde vara på för vem finns vi till. Det är för mycket fokus på socionomen i sig. Hos vem får jag mest lön, bäst arbetstid eller förmåner. Vi som arbetsgivare bidrar till att skapa en omnipotent yrkesgrupp som fokuserar på sig själva.

Vi behöver prata om kommuninvånaren, patienten, klienten- hur vi nu benämner det. Vad gör vi för dem? Hur är vi bäst för dem? Varför blev man socionom är kanske frågan som ska prata om. Om vi alla gör det tillsammans så kanske fokus hamnar rätt igen. Och det tjänar vi alla på, klienten, arbetsgivaren och socionomen.

Socionomdagarna 2019 – Socionomer och makt – ur socionomers perspektiv – Intervju med Josefine Johansson & Kerstin Svensson

Vi ställde 5 frågor till  Josefine Johansson och Kerstin Svensson,  aktuella med  föreläsningen ”Varför vill Socionomer inte ha makt”  på Socionomdagarna.  Josefine är professionsstrateg på Akademikerförbundet SSR och Kerstin är professor i socialt arbete, Lunds universitet och föreståndare för forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten

Berätta lite kort om er föreläsning. Vad döljer sig bakom rubriken ”varför vill Socionomer inte ha makt”

Kerstin: i enkäter till socionomer 2008 och 2018 som gick ut till medlemmar i Akademikerförbundet SSR, framkommer att ”makt” är ett begrepp som inte framstår som positivt i socionomers perspektiv. De väljer framför allt begrepp som kompetent, empatisk och tydlig när de ska välja vilka begrepp som beskriver hur de vill vara. Begreppet ”makt” är det dock bara några enstaka som väljer, sannolikt för att det har en negativ klang. Samtidigt är socionomer medvetna om att de i sin yrkesroll har makt. Frågan ställs därför som en reflektion över om inte socionomer vill ta ”makten över sin makt” och använda till den nytta för klienten.

Josefine: man kan ju fråga sig varför människor ska söka hjälp och stöd hos socionomer som inte har någon makt. Socialt arbete handlar ju mycket om förändring på olika nivåer och där måste socionomer ha inflytande som ju är en form av makt.

Makt som begrepp, utifrån teori och/eller utifrån Socionomers upplevelse och förhållandet till makt, hur ser sambandet ut här?

Kerstin: Makt finns på många nivåer, det kan handla om socionomens relation till klienten, men också om socionomens position i organisationen. Socionomer kan uppleva att de har eller saknar makt att påverka i båda de relationerna. En mer teoretisk infallsvinkel är att det krävs ett erkännande av makten i relationerna för att kunna använda den på genomtänkt sätt.

Hur går tankarna… Behöver man ha makt för att utöva sitt arbete som socionom?

Kerstin: Makten finns där oavsett om man vill eller inte. Medvetenheten kan förbättra arbetet.

Josefine: Vi kommer även ha en panel av socionomer som får reflektera över Kerstins studie och det ska bli spännande att ta del av hur de ser på makt i sin yrkesutövning.

Vad är er förhoppning att kunna förmedla med föreläsningen?

Kerstin: förhoppningen är att förmedla en reflektion över makten i det sociala arbetet och de positiva möjligheterna som kan följa på att erkänna den.

Vad ser ni mest fram emot under Socionomdagarna?

Kerstin: Mötet och samtalet med socionomer.

Josefine: Att få höra mer om Finlands modell för den sociala barn och ungdomsvården. Där är det socialsekreterare och chefer som fattar besluten inte socialnämndspolitiker.

Socionomdagarna 2019 – Syskonperspektivet: Min bror tog drogerna. Talarintervju med Frida Jonsson

Flera av oss lyssnade till Frida Jonsson redan förra året på Socionomdagarna. Passet var mycket uppskattat – och så fullbokat att alla inte fick plats. På publikens önskemål är Frida tillbaka inför 2019! Frida är socionom, föreläsare, cert. handledare för sorgbearbetning och författare till boken Min bror tog drogerna 2016.

Vilken respons fick du efter din föreläsning förra året?

Det var många deltagare som kom fram efter min föreläsning och ville dela med sig av reflektioner, frågor och som var intresserade av min bok, som delar av det föreläsningen grundar sig på. Jag fick också ett mycket fint omdöme från deltagarna då de fick skatta min föreläsning i efterhand. Det är superroligt att få komma tillbaka i år igen, att detta tema intresserar och engagerar. Jag hoppas också att de som inte fick plats 2018 får möjlighet att lyssna denna gång.

Vilka intryck fick du av Socionomdagarna förra året?

Det var första gången jag besökte Socionomdagarna och det var en mycket trevlig upplevelse. Jag hann tyvärr vara gå på några få föreläsningar samma dag som jag själv föreläste, men de jag besökte var väldigt inspirerande! Jag tyckte också om mässhallen där jag kunde gå runt och prata med många utställare om både syskonperspektiv och annat.

Vad kommer du tala om på Socionomdagarna?

Jag kommer tala om missbruk ur ett syskons perspektiv. Dels om mina personliga erfarenheter som syster, men också generella tankar och upplevelser. Jag har sedan 2012 träffat syskon via den ideella föreningen FMN, Föräldraföreningen mot narkotika, och gav förra året ut min bok ”Min bror tog drogerna”. Jag hoppas att med min föreläsning kunna lyfta syskonens situation och påverkan när man pratar om anhörigrollen.

Som anhöriga till någon som missbrukar – hur upplevde du att samhället ställde upp?

För mig som syskon så kan jag inte minnas att jag synliggjordes på något sätt. Jag blev inte inbjuden, uppmärksammad eller tillfrågad i några sammanhang av behandlingshem, socialtjänst och så vidare. Men det är svårt, dels är många syskon minderåriga, dels är det inte alltid syskon vill bli delaktiga. Vi hamnar ofta på sidan om och glöms bort både av samhället, av familjen och av oss själva. Det är en sådan speciell roll, att vara syster eller bror till någon med missbruk/beroende. I många fall är vi inte heller medvetna själva om hur vi påverkas och vilka behov vi har som anhöriga.

Vad tycker du samhället bör göra?

Målgruppen syskon till någon med missbruk är stor. De allra flesta människor har ett eller flera syskon, så då kan man föreställa sig hur många som inkluderas. Att inom skola, Socialtjänst, beroendevård etc. bli bättre på att “känna till” problematiken många syskon upplever och försöka uppmärksamma, erbjuda och välkomna att tala om detta tror jag vore hjälpsamt.

Samhället kan även ge mer/fortsatt stöd till föreningar och organisationer som arbetar för de anhörigas situation och välmående.

På behandlingshem eller inom annan beroendevård kan det behövas tänkas en gång extra på just eventuella syskon till den deltagande. Om det erbjuds “familjedagar” eller liknande är min erfarenhet att syskon sällan vill genomföra detta tillsammans med föräldrarna, och det kan finnas vinster med specifika “syskondagar” istället. Flera syskon jag pratat med berättar att de känt sig felplacerade på de anhöriggrupper de deltagit i, som mer riktat sig till föräldrar eller partners.

Som jag förstår ska kommuners anhörigstöd även omfatta anhöriga till personer med missbruk/beroende, och jag tror att syskonens perspektiv skulle kunna uppmärksammas mer.

Hur är det att vara syskon till någon som missbrukar – många föräldrar har berättat hur maktlösa de känt sig. Tror du att det är samma upplevelse för ett syskon – hur kände du dig?

Jag tror syskon delar mycket av de känslor och upplevelser föräldrar beskriver, samtidigt som det skiljer sig åt. Det går inte att jämföra eller värdera vad som är smärtsammast eller svårast, utan det är helt enkelt OLIKA.

En av de sakerna som jag upplever syskon särskilt går igenom, och som även jag upplevde, är känslan av utanförskap inom familjen. Att inte bli sedd, bekräftad, tagen på allvar. Ibland inte känt sig lika älskad, lika viktig, lika värdefull. Jag kunde också uppleva motstridiga känslor, för samtidigt som jag blev ledsen och arg så finns så mycket förståelse. Som gjorde att jag höll tyst. Jag skämdes aldrig för att jag hade en bror som drogade, men jag kunde känna skam för mina känslor. Mina behov. Mina önskningar.

Förutom att jag mådde dåligt för hur min bror levde och behandlade sig själv och andra så mådde jag även dåligt för hur min mamma och pappa mådde. Istället för en, så fanns det för mig tre personer som jag skulle förhålla mig till. Precis lika arg som jag kunde vara på min bror kunde jag vara på mina föräldrar. Lika mycket som jag tyckte synd om min bror tyckte jag synd om mina föräldrar. Detta tar otroligt mycket energi och är något många syskon känner igen.

Hur gör man? Tar man avstånd, blir arg eller är det kärlek och förlåtelse oberoende vad som sker?

Ofta pendlar det mellan alla dessa känslor, och fler därtill! Sedan skiljer det sig såklart åt. Även om i princip alla dessa känslor bekräftas av syskon jag pratat med så är vi är så olika. Vi har olika relationer inom familjen samt med den som missbrukar. Det är mycket som spelar in när det kommer till hur vi känner och beter oss gentemot familjen. Vissa är mer känslostyrda och gör det som känns bäst just i stunden, andra är mer rationella och låter tankarna styra. Vissa känner mycket ansvar. Vissa backar tidigt för att skydda sig själva och så vidare. Det finns inget rätt eller fel. Varje person och relation är unik och var och en måste komma fram till vad som fungerar och är sundast för dem.

Vad vill du att deltagarna tar med sig hem från din föreläsning?

Ett vidgat syskonperspektiv, eftersom mitt fokus är syskonens situation. Jag har aldrig haft några som mål att genom syskonstöd förbättra möjligheterna för den som missbrukar att göra en förändring. Det finns det andra som fokuserar på. Mitt intresse och min ambition är snarare att se, höra och bekräfta alla de upplevelser och känslor som syskon ofta lever med. Att tillsammans förebygga ohälsa och destruktiva beteenden hos syskonet. Att genom att dela med oss motivera, upptäcka och utvecklas. Min önskan är att syskonet ska kunna göra mer medvetna och aktiva val. Uppleva en drägligare livssituation och ett ökat välmående. Trots att våra syskon missbrukar. Trots att vår familjesituation kanske inte ser ut som vi önskar. Oavsett vad syskonet som missbrukar kommer göra eller inte göra. Sedan tror jag att det säkerligen finns positiva följder även för personen som missbrukar, till exempel att det på sikt kan bidra till en hälsosammare och mer förutsägbar relation. Till ett ärligare klimat där relationen är på bådas villkor. Om det är vad alla inblandade önskar.

Så det jag hoppas att deltagarna efter föreläsningen reflekterar över är “Hur arbetar vi utifrån ett syskonperspektiv? Finns det några fördelar med att vår verksamhet lyfter denna målgrupp särskilt? Finns det saker vi kan förändra eller förbättra?”

Socionomdagarna 2019 – Hur upptäcka och bedöma hedersrelaterat våld? Vi pratade med Hanne Martinek!

Hanne Martinek är forskare på Socialstyrelsen och kommer på Socionomdagarna prata om att upptäcka och bedöma hedersrelaterat våld. Vi passade på att ställa några frågor till henne inför hennes föreläsning. Bland annat om vad uttrycket heder betyder i dessa sammanhang.

Berätta Hanne, vad kommer du tala om på Socionomdagarna?

Jag kommer att prata om regeringsuppdraget att ta fram ett bedömningsstöd för socialtjänsten och hälso- och sjukvården för våldsutsatthet i hederskontext.

Vad säger den aktuella forskningen om att upptäcka och bedöma hedersrelaterat våld?

Det finns mycket forskning om fenomenet hedersrelaterat våld och en stor akademisk debatt om hur vi ska se på begreppen och om vi ens ska använda begreppet heder i sammanhanget.  Men när det gäller hur vi bäst kan upptäcka eller bedöma hedersrelaterat våld finns det förvånansvärt lite. Därför härleder jag nu olika aspekter av forskningen om fenomenet i stort till hur vi bäst kan upptäcka och bedöma hedersrelaterat våld och går igenom beprövad praktik. Det finns faktiskt lite forskning men det finns samtidigt många olika manualer och stöd som vi kan lära oss någonting ifrån. Det kan sammanfattas till en mer övergripande manual som sedan förhoppningsvis förenar både den senaste forskningen och det bästa av dem olika existerande stöden.

Vad behöver vi göra för att minska hedersförtryck?

Det är en väldig svår och stor fråga. Jag tänker att, om vi blir bättre på att upptäcka hedersförtryck och hjälper de utsatta är vi redan en bra bit på vägen. Sen, bortsett från mitt uppdrag är det tydligt att hedersrelaterat våld kan frodas där det finns utanförskap och i segregerade områden. Så det är tydligt att, om vi vill bekämpa hedersförtryck i längden, så behöver vi också större förebyggande insatser som riktar sig mot segregering och mot att människor hamnar utanför samhället.

Vad måste göras för att denna grupp uppmärksammas mer?

Jag tror inte att det är uppmärksamheten det är fel på just nu, det finns mycket diskussioner om ämnet, hedersförtryck är ett hett ämne i den offentliga debatten. Det som behövs är snarare att minska beröringsskräcken, att se att fenomenet går att förstå och går att bedöma, även om det är komplext.

Vad är förhoppning att kunna förmedla med föreläsningen?

Jag hoppas kunna förmedla hur det går till att ta fram ett bedömningsstöd och också förklara varför det kanske tar längre tid än en del skulle önska, mig inkluderat. Sedan hoppas jag mycket på input från besökarna, få feedback angående hur de ser på fenomenet och vad de anser behövs mest när det gäller bedömning av hedersrelaterat våld.

Vad ser ni mest fram emot under Socionomdagarna?

Jag ser fram emot att träffa många personer som jobbar ”på golvet” med det som jag numera mest har ett mer teoretiskt perspektiv på. Att få känna av tempen lite grann, hur de som jobbar, eller vill jobba praktiskt med att hjälpa utsatta för hedersrelaterat våld, ser på problemet och möjliga lösningar.

Socionomdagarna 2019 – Ta en titt på årets program!

Nyfiken på årets Socionomdagar? Programmet tar form och är nu nästan klart för 2019 års konferens, ta en titt här!

Vi presenterar även stolt några av årets talare nedan:

talare_soc_2019

Margareta Winberg

Särskild utredare SoL, Regeringskansliet

talare_soc_20192

Susanna Alakoski

Socionom och författare

talare_soc_20193

Tom Alandh

Journalist, Sveriges Television

talare_soc_20196

Mia Börjesson

Socionom

talare_soc_20195

Josef Kurdman

Föreläsare och debattör

talare_soc_20194

Alexandra Pascalidou

Journalist, programledare, författare, föreläsare, dramatiker, skådespelare och människorättsaktivist

talare_soc_20197

Bo Hejlskov Elvén

Leg. psykolog, författare, föreläsare och handledare