Psykisk ohälsa kring barn och unga ökar. På förra årets Socionomdagarna var BRIS generalsekreterare Magnus Jägerskog på plats och föreläste och vad samhället behöver göra för att leva upp till varje barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa.

Han betonade viken av att frågan har kommit upp på den politiska agendan och att vi tar ansvar för att bryta trenden. Lyssna till intervjun med honom och ta diskussionen vidare på årets mötesplats den 20-21 november.

Vad når man för resultat i öppenvården och vad visar sig ha effekt? Hur kan man arbeta med ungdomar som är involverade i gäng och/ eller organiserad brottslighet eller har uteslutande negativt umgänge?

Vi passade på att pratat med Emma Ulfsdotter Ljunggren, en av talarna på Socionomdagarna 2019. Hon kommer under rubriken Arbete i öppenvården med ungdomsgäng och organiserad brottslighet tillsammans med Anders Öhman berätta vad forskningen säger och vad som hjälper ungdomar att ta sig ur gängkriminalitet. Hon hoppas på att inspirera och förmedla att det finns hopp och möjligheter att göra saker för ungdomar på glid och som sökt sig till olika gäng.

Vad kommer du och Anders Öhman prata om under er föreläsning?
Vi kommer att prata om hur man arbetar med ungdomar som är involverade i gäng eller på väg in i organiserad brottslighet. Vi kommer att titta på vad aktuell forskning säger om vad som är hjälpsamt i arbetet kring gäng, koppla det till det praktiska arbetet och beskriva de komponenter som MST arbetar med kring detta. Det är vanligare att man kartlägger varför någon hamnar i gäng men vi vill flytta fokus till vad man gör när någon redan är där och hur man kan hjälpa dem att ta sig ur situationen.

Hur kan man arbeta med detta praktiskt?
Vi tänker utgå från praktiska exempel i vår föreläsning om hur man konkret kan arbeta kring olika frågor och då främst hur man kan aktivt gå in och arbeta i flera system samtidigt.  Vi vill belysa att kontexten kan se olika ut och förutsättningarna kan vara annorlunda för varje person och det innebär att lösningarna behöver anpassas utifrån verkligheten. Det är varje ungdom och varje familj, som måste styra hur man lägger upp lösningar och förslag. Det finns inte någon ”one-size fits all” lösning. Vi kommer att lyfta problematiken kring att några söker sig till gäng och andra blir mer ”groomade” (Child Criminal Exploatiation) in i gängkulturen och komplexiteten att arbeta med båda delar då de unga ofta är både offer och förövare.

Vad är viktigast att tänka på när man vill försöka få någon att lämna ett gäng?
Det absolut viktigaste är ett multimodalt angreppssätt och arbete. Det går inte att enbart att ha ett individfokus och enbart arbeta med den unge som hamnade i ett gäng och sedan hoppas att den personen själv ska klara av att lämna. Forskning visar att det multimodala arbetet är viktigt också för att hålla över tid. Alla runt omkring, som familj, nätverk, prosociala vänner och aktiviteter har stor betydelse. Det gäller även samarbete med polis, skola och andra aktörer, allt behövs för att hjälpa en ungdom ta sig ur ett gäng. Det är viktigt att det finns tydliga och utarbetade alternativ istället för gänget. Det är svårt att bryta sig loss om det inte finns – då blir det gamla gänget den enkla lösningen, där de flesta av ens kamrater finns och man blir kvar. Det finns tidpunkter och händelser som kan utlösa att man börjar tveka, blir rädd eller hamnar i svårigheter som kan vara öppningen till att lämna gänget. Vi arbetar med så kallade ”push -pull” faktorer så att man vid ett tillfälle där exempelvis en skjutning skett och en eventuell öppning att vilja finns och då behöver samhället agera snabbt och ha alternativ som redan är påbörjade i den unges liv. Det är inte alltid ungdomen är motiverad att bryta med gänget och då finns det olika vägar genom att arbeta systemiskt som kan påverka motivationen samt försvåra det liv man lever idag.

Om du skulle få önska, vad skulle du vilja se att samhället gör?
Satsa på öppenvården på riktigt genom att ha nationella riktlinjer kring vad som skall finnas i en öppenvård och våga satsa pengar på det.  Om vi vill ge ungdomar lika förutsättningar och rättigheter i samhället behöver vi utvärdera vårt kommunala självstyre i en del frågor, liknande Norge där det finns nationella program trots kommunalt självstyre och kanske inkludera fler saker inom ramen för SiS än enbart institutioner. Satsning borde också göras på de program som visar sig fungera av etiska så väl som ekonomiska skäl och systematiskt utvärdera dessa. Man behöver följa upp systematiskt för att kunna jämföra likheter och skillnader mellan kommuner och därmed hantera utmaningar som alltid dyker upp i svåra frågor. Det är oerhört viktigt att arbeta på det systemiska på hemmaplan – så långt det bara går och få ordentliga förutsättningar att göra detta. Det är vi idag alldeles för dåliga på.

Vad hopps du att de som kommer och lyssnar på er ska ta med sig efter föreläsningen – vad vill ni så ett frö kring?
Vi vill kunna inspirera och att man går ifrån vår föreläsning med ett hopp om att det finns möjligheter att göra saker och att lösningen inte är att ”plocka bort” en ungdom, vilket kan vara den enkla lösningen i frustation. Vi vill också slå ett slag för att implementera behandlingar som visat sig ha effekt, där man jobbar på ett strukturerat sätt i öppenvården. Förhoppningsvis har man också tagit med sig komplexiteten i problemen kring gäng men också möjligheterna och kreativiteten som finns i att arbeta i det komplexa.

Finns det något på Socionomdagarna som du själv ser framemot?
Samverkan och samarbete är alltid spännande teman så jag ser fram emot att gå på föreläsning

”Så organiserar vi i kommun och landsting, efter familjens behov – samverkan på riktigt” som hålls av Fredrik Hjulström och Mikael Malm på SKL.