Det sägs att man aldrig kan hindra den som väl bestämt sig för att ta sitt liv – stämmer det? Och hur påverkar Covid-19 arbetet med att förhindra självmord? Vi passade på att ställa några frågor till Alfred Skogberg som är en av grundarna till Suicide Talks och Suicide Zero, och som föreläser på Socionomdagarna i höst.

Hur viktigt är arbete med att förhindra självmord i dessa dagar när mycket kretsar kring Covid-19 och vad det gör med samhället?

Det finns delade meningar om självmorden kommer att öka eller minska nu under Corona. Vissa menar att mångas försämrade ekonomi utgör ett hot mot hälsan och så är det ju. Dålig ekonomi är en riskfaktor för psykisk ohälsa. Samtidigt är vi många som delar detta. Och när man delar en kris med andra känner man sig inte exkluderad på samma sätt som under en personlig kris. Det kan leda till att färre tar sitt liv. Men oavsett så bör vi alla verkligen höra av oss till dem vi misstänker har det extra tufft och att vi frågar hur personen mår på insidan.

Finns det något att tänka på som blir extra viktigt just nu?

Just detta att vi måste regelbundet höra av oss till dem vi tror har det tufft. Ta dig tid, ring, skicka ett sms, hör av dig via Facebook, men hör av dig! Mår man dåligt behöver man få hjälp med att sätta ord på sitt mående, det är inte farligt utan livräddande. Och något vi alla kan träna oss i att bli bättre på.

Vad krävs för att vi ska lyckas med att minska självmorden?

Det är fyra steg. Första är att vi måste arbeta förebyggande. Det andra är att man måste ha koll på hur varningstecken på psykisk ohälsa ser ut. Det tredje är att man erbjuder skyndsam och adekvat hjälp och det sista är att följa upp och utvärdera.

Varför är det så att flest män begår självmord?

Män använder mer aggressiva metoder och är generellt mer våldsamma samt begår fler brott. Män har sämre förmåga att sätta ord på tankar och känslor. Dessutom har män generellt sämre/mindre nätverk. Mansrollen spelar in. Ensam är däremot inte stark.

Finns det något man måste ta hänsyn till om det är män eller kvinnor man riktar sig mot. Behövs olika strategier?

Det gör det så klart och är det något män skulle behöva, men saknar i stort, så är det tid för reflektion; över mansrollen, vem man är och vart man är på väg i livet.

Hur har du blivit så engagerad i den här frågan?

En barndomsvän tog sitt liv och när jag fick dödsbudet så var det som att få ett knytnävsslag i solar plexus. Jag ramlade ihop i en hög och skrek i två timmar. Det var hemskt, han var 22 år och fanns inte längre. Redan då kände jag att det inte får vara meningslöst utan att något vettigt måste komma ur det.

Vad behövs för att förstärka nätverket kring människor som mår så dåligt att man inte ser någon annan utväg?

Vi måste träna på att föra mera allvarliga samtal. Det finns så mycket rädsla kring folk som mår dåligt. Man är inte van att prata med någon som har det tufft, man vet inte hur man ska uppträda och hur man kan ta reda på hur någon mår på djupet. Vi missar varningssignaler, går omkring med skygglappar och hoppas att allt är bra, fast det är uppenbart att det ofta inte är så. Myter och stigma måste brytas ner kring psykisk ohälsa.

Hur ska man våga ställa frågan och vad ska man säga?

Lyssna på din oro och känsla av att någon kan ha det tufft – då måste du berätta om din oro för personen och fråga: ”Jag upplever att du verkar ha en tuff period, hur är det med dig egentligen?”  Vill vi på allvar minska självmorden, måste vi alla – och då menar jag alla – lära oss att prata om dem här frågorna. Var inte så jäkla rädd och ställ frågan!

Du ska skriva en bok. Vad ska den handla om?

Om arbetsplatsmobbning som i värsta fall leder till självmord. Jag har själv egna upplevelser av det och man antar att arbetsplatsmobbning ligger bakom ett stort antal självmord varje år.

Finns de olikheter hur man arbetar i andra länder mot hur vi gör i Sverige?

Ja, långt ifrån alla länder har en nationell plan för hur självmord kan förebyggas. Och statistiken visar att vissa länder har väldigt få självmord. Till exempel, varför har Cypern så extremt få självmord? Min teori är att det underrapporteras, man rapporterar att självmord är olyckor. Då kommer sanningen inte fram, vilket är katastrofalt, eftersom man inte förstår hur stort problemet är.

Finns det någon plats som kan ses som ett ”gott exempel” på hur självmord kan förebyggas?

I Miami har man ett fantastiskt skolprogram, Trust-programmet. Där har man, vissa år, lyckats sänka självmorden med 100 procent i ungdomsgruppen.

Vad gör man där som är så framgångsrikt?  

Man använder sig av fyrstegsystemet jag pratade om tidigare. Man förebygger psykisk ohälsa, det finns väldigt många kuratorer och skolpersonalen utbildas var tredje år i att känna igen barns psykiska ohälsa. Skolpersonal slussar omedelbart vidare till kuratorn om man misstänker att någon mår dåligt. Kuratorn följer upp och utvärderar och säkerställer att eleven mår bra.

Vad var tanken med att grunda den ideella organisationen Suicide Talks och Suicide Zero?

Att sprida kunskap i form av utbildningar. Jag föreläser ofta och poddar. Självmord är ett gigantiskt samhällsproblem som varit negligerat alldeles för länge. Det är först på senare år som det börjar hända en del positivt.

Avslutningsvis, vad vill du att deltagarna ska ta med sig ifrån din föreläsning?

Kunskap och inspiration. Insikten att man som medmänniska kan rädda liv. Så mycket behöver man inte göra för att det kan vara livräddande. Det räcker ofta ganska långt med ett medmänskligt samtal.

Alfred Skogberg medverkar med sin föreläsning Så minskar vi självmorden radikalt, på Socionomdagarna 11-12 november.

Under 2019 års upplaga av Socionomdagrna tog vi chansen att ställa ett par frågor till talaren Mia Börjesson, socionom.

Se intervjun här!

Fred Nyberg är professor e.m. och verksam som seniorprofessor vid U-FOLD, Uppsala universitet. Han är en av talarna på Socionomdagarna och har lång erfarenhet kring bland annat spelberoende och alkoholism. I sin föreläsning kommer han bland annat berätta om vad forskningsrönen säger kring hur förändringar både i minnesfunktion och hjärnans belöningssystem bidrar till utveckling av såväl alkohol- som hasardspelberoende. Vi passade på att ställa några frågor till honom om hur Corona-viruset påverkar denna riskgrupp och han utvecklar lite mer kring spelberoende och alkoholism.

I dessa Corona-tider – går det att säga någon hur spelberoende och alkoholism påverkas?

Ja, den spelberoende som hamnar i karantän riskerar att i all tristess spelet mycket mer. I frånvaro att kunna spela på fotboll, baseboll, trav och övriga sportevenemang är det många som börjar med när-kasino vilket är mer beroendeframkallande.

Högkonsumenter av alkohol och alkoholisten är sårbar för själva sjukdomen COVID-19. Alkoholen gör att individens immunförsvar är försämrat. Alkohol försämrar immunförsvarets förmåga att bekämpa bakterier och virus vilket gör individen mer mottaglig för exempelvis COIVID-19 långvarigt.

De som löper risk att utveckla spelberoende löper även risk att utveckla ett alkoholberoende. Koppling mellan alkohol- och spelberoende är påtaglig.

Vad döljer sig bakom titeln på din föreläsning – Förändrad plasticitet i hjärnan skapar gemensamma faktorer för spelberoende och alkoholism?

Hjärnan är inte ett statiskt organ. Den är modifierar (dvs plastisk) både på strukturell och cellulär nivå. En förändrad plasticitet i hjärnan kan resultera både av droger och psykologiska provokationer. Ett beroende är en kronisk förvärvad sjukdom i hjärnan som består av en snedställning i områden som är associerade bl. a till belöning, minnesfunktion och stress. Jag kommer att tala om vad som förändras, hur de går till och vad man har för möjligheter att rätta till skadan. De förändringar som sker vid alkohol- och spelberoende är till vissa delar lika men det finns även olikheter.

Är det samma personer som är i riskzonen för alla beroenden?

Ja, man talar om tre grundfaktorer som gör att vissa individer är mer sårbara än andra när det gäller ryske att utveckla ett beroende. Det handlar om ärftliga faktorer men också om den miljö man växer upp i eller lever i (stress, fattigdom, utanförskap, osv). Ärftligheten kan kopplas till gener som svarar för bildning av de strukturer och funktioner som är involverade i beroende-associerade beteenden. Psykiatrisk samsjuklighet är också viktig i detta avseende.

Finns det skillnader i beroendebehandling i Sverige och andra länder?

Ja det finns skillnader. Ur medicinska aspekter (läkemedel och Psykoterapi) så finns det dock en genomgående behandlingsstrategi som är ganska gemensam. I västvärlden är vi ganska lika men i utomeuropeiska länder kan man angripa problemet med en hel del olika verktyg. Jag kommer att beröra en hel del ny metodik som ännu inte etablerats i Sverige, till exempel yoga, akupunktur, religiösa ritualer, hallucinogena droger m.m. Jag kommer också att kunna nämna lite om dessa i relation till vad som händer i hjärna.

Hur långt fram ligger Sverige och vad behöver vi förbättra?

Sverige har alltid legat i fronten när det gäller medicinska behandlingar av många beroenden. Vi influeras mycket av metoder som utvecklats i USA. I vissa områden ligger vi sämre till, till exempel antalet individer som dör i överdoser har var it hög i Sverige. Trots att vi har nya och vederhäftiga strategier så har vi haft svårigheter att implementeras. Vi lever i dagsläget inte upp till ambitionen att lika vård ska gälla för alla.

Vad hoppas du att de som kommer och lyssnar ska ta med sig efter din föreläsning?

Att åhörarna ska få ett bra grepp om vad modern forskning säger om beroendeproblematiken (substansberoende såväl som olika typer av ett beroendeframkallande beteende). Om vad som händer i hjärnan, vem riskerar att bli beroende och vad vi kan göra åt det?

Vad ser du själv mest fram emot under Socionomdagarna?                                                                                        

Jag ser fram mot att få möta en viktig del av de aktörer och den kompetens som finns bland deltagarna och har ambitionen att vi tillsammans ska kunna se hur biomedicin, psykologi och socionom hänger samman i beroendefrågan och då i synnerhet är det gäller hasardspelberoende och alkoholism.

Fred Nyberg medverkar med föreläsningen Förändrad plasticitet i hjärnan skapar gemensamma faktorer för spelberoende och alkoholism, på årets Socionomdagarna 11-12 november.

Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris kommer till årets Socionomdagar och föreläser, hans föreläsning heter Första året med barnkonventionen som lag – utmaningar, lärdomar och vägen framåt. Under dagen kommer han prata om vad som skett efter ett år med barnkonventionen som lag. Hur långt har kommuner kommit och finns det något som vi kan lära oss utifrån arbetet hittills? Dessutom vanliga hinder som många brottas med men också goda exempel och framgångsfaktorer. Magnus kommer också delge konkreta verktyg för att lyckas i detta viktiga arbete. Vi passade på att ställa några frågor till Magnus inför hans medverkan och hans syn på vad första året med barnkonventionen inneburit samt vilka konsekvenser lagen får på dig som enskild medarbetare ute på fältet.

Första året med barnkonventionen som lag – vad har det inneburit?

Det innebär att barnkonventionen fått en högre juridisk ställning och att vissa saker som tidigare setts som önskvärt numera är gällande lag, exempelvis att principen om barnets bästa ska stå i centrum. Men vad lagen har betytt juridiskt är för tidigt att svara på eftersom det ännu finns få prejudicerade fall eller praxis. Samtidigt inväntar vi också den statliga utredningen som i slutet av året presenterar sina slutsatser över hur lagar ska transformeras och ses över för att gå i linje med barnkonventionen.

Det har också inneburit ett större intresse för barnrätt inom många verksamheter. Bris ser även en stor efterfrågan av mer praktisk vägledning för olika yrken, och har bland annat tagit fram en metod för den delen av barnrättsarbetet som handlar om barnets rätt att komma till tals – Expertgrupp barn.

Vad innebär det att barnens rättigheter måste beaktas i alla beslutsprocesser och ärenden som rör barn?

Det innebär att principen om barnets bästa faktiskt står i centrum och att varje barn vi möter i våra verksamheter ska betraktas som en egen individ med egna mänskliga rättigheter, här och nu. Det kan betyda olika saker för olika beslutsprocesser, men en sak det kan innebära är att beslutsfattare på olika nivåer behöver göra barnkonsekvensanalyser. Beslut om barn behöver föregås av en analys kring hur barnets rättigheter påverkas.

Kort sagt är ”barnets bästa” i själva verket en metod som handlar om inhämtning av information och transparens kring varför ett beslut bedöms vara just det barnets bästa. Det handlar också om att säkra att barnet själv ska få rätt att yttra sig kring beslut som påverkar barnet. Dessutom att beslutsfattare beaktar barnets åsikt och alltid aktivt återkopplar till barn på ett sätt som barnet kan tillgodogöra sig.

Vilka konsekvenser får lagen för den enskilde medarbetaren och varsamheten?

En första effekt är att kunskapen om barnrättens praktiska tillämpning ökar – vad betyder rättigheterna egentligen? Detta blir frågor med alltmer tydliga svar. Större processer och verksamheter kan utvärderas i hur väl de lever upp till barnkonventionslagen. När sådan kartläggning finns på plats kan förändring ske på en organisatorisk nivå, förändring som bidrar till att säkerställa barnkonventionens fulla genomslag.

Från Bris hoppas vi särskilt att barnets rätt till delaktighet och inflytande i beslut som handlar om de själva får ett större genomslag i många verksamheter. Vi vet att när barn får vara med och påverka beslut om deras liv blir också besluten bättre för alla.

Möt Magnus Jägerskog på Socionomdagarna 11-12 november