En pratstund med Jale Poljarevius, polismästare och underrättelsechef, Region Mitt, bokaktuell med självbiografi och som medverkande talare på Socionomdagarna.
Jale, spännande att höra att du kommer ut med en självbiografi. Vi återkommer till den, men först lite andra frågor; känner du dig utvilad efter sommaren? Hur har hösten börjat?
Jag känner mig mycket utvilad och är mer än väl förberedd inför höstens och vinterns utmaningar. Hösten har börjat helt enligt plan.
Hur skulle du säga att hösten har börjat från ett polisiärt håll. Vilka tendenser ser ni?
Vi ser att antal skjutningar minskar rejält (perioden 1 januari – 31 augusti) och likaså antal skadade går ner. Antalet avlidna p.g.a. skjutvapenvåldet ligger på samma nivå som förra året och antalet sprängningar ökar tydligt.
Har det skett någon förändring av något slag i typ av kriminalitet, antal brott, eller liknande?
När det gäller mäns våld mot kvinnor kan vi konstatera att efter 8 månader i år så är det ingen ihjälslagen kvinna i polisregion Mitt (Uppsala, Gävleborg och Västmanland). Detta är mycket positivt. I övrigt har inga dramatiska skillnader skett.
Finns det något positivt att säga när det gäller utvecklingen eller insatserna?
Jag har en känsla – observera, känsla, inte statistiskt underbyggt – att antalet individer som kan kopplas till kriminella nätverk och gäng ökar. Ökningen är dock inte av samma stora omfattning som tidigare år. Min känsla är att ”peaken” avstannat och att kurvan inte pekar lika brant uppåt som tidigare.
Detta påstående skulle vara intressant att jämföra med till exempel de fältassistenter som jobbar ute på gator och torg och som ser de taktiska rörelserna som omfattar nyrekrytering och ungdomars närvaro på utsatta platser.
Foto: Henrik Halvarsson
Omslagsform: Sigge Kühlhorn
Vi har särskilt det senaste året fått ta del av att släkt, nära familj blir måltavla för det kriminella, hur kommer det sig? Vad är syftet med denna typ av dåd?
Detta har avtagit i omfattning. Många familjemedlemmar som inte var inbegripna i de kriminella aktiviteterna flydde landet under slutet av 2023 och 2024. Denna trend är definitivt bruten. I stället har de aktiva kriminella börjat fly landet. Vi har minst 600 aktörer som lämnat landet p.g.a. säkerhetsskäl eller risk/möjlighet för lagföring.
Syftet med att ge sig på familjemedlemmar har varit att indirekt skada den man egentligen var ute efter. Eftersom man inte lyckats uppnå det målet, har man valt att ge sig på dennes familj istället. Vilket enligt angriparna är det näst bästa.
Vad innebär den här förskjutningen – att man går på anhöriga – för polisens planering och operativa verksamhet?
Detta fenomen slukade stora resurser från oss. Både i form av människor och tekniska hjälpmedel. Vi lade ner stor energi under slutet av 2023 och 2024 på olika former av bevakningar och utlokaliseringar av hotade familjemedlemmar i syfte att freda dem från attacker.
Vi ser fram emot att få veta mer om detta liksom om effektiv metod och strategi på ditt pass där du talar på Socionomdagarna (pass 10G) den 26 november. Vi får dock ge oss lite till tåls när det gäller det, och vi går i stället över till din bok; Polismannens tårar. En självbiografi som släpps 8 okt.
Stort att komma ut med en självbiografi! Berätta, hur kommer det sig att du skriver en självbiografi?
Tanken har slagit mig tidigare att en dag ska detta ske. Under en intervju för ca två år sedan med en journalist vid namn Frederico Moreno dök frågan upp och han föreslog att jag skulle kontakta förlaget Volante. Sagt och gjort. Två sommarsemestrar senare är slutprodukten färdigställd.
I boken drar du lärdomar av ditt liv, vill du dela med dig av några?
- Ensam är inte stark. Sträva alltid efter ett tillsammansperspektiv. Det ger större styrka.
- Ge aldrig upp din dröm.
Jag tänker att det är modigt att skriva en självbiografi, men också lite utlämnande? Hur kommer det sig att du vågar göra det samtidigt som du är verksam polis?
Jag tror att en biografi blir mer trovärdig om du fortfarande är i verksamheten. Jag har 36 år bakom mig så det finns lite material att ta av. Men det är precis som du säger, det gäller att våga ta det steget.
Har du lärt dig något själv i processen av själva bokskrivandet?
Ja, det har jag. Det var många ”igensvetsade lock” som jag nödgades öppna. Det var inte en gång som jag fick sluta skriva, gå i väg en stund för att samla mina splittrade tankar. Men på något sätt lyckades jag varje gång komma tillbaka och fortsätta. Boken har hjälpt mig mycket. Som en slags självreflektion av ca 60 år.
Vem tycker du ska läsa boken, vem har störst nytta av boken tror du?
De individer som är intresserade av ”hands on”-verksamheter och som arbetar med människor, tror jag skulle kunna ha nytta av detta. Boken ger lite inblick i mindset och arbete med komplexa problem. Jag tror att den är hyfsat aktuell i dagens samhälle.
Tack så mycket Jale för pratstunden, vi ser fram emot att läsa din bok och att ses på Socionomdagarna.