Hej Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö högskola!
Berätta lite om dig själv, vad arbetar du med just nu?
Jag bor i Lund, har fyra egna barn och två bonusbarn och en hustru som är socionom. Efter tjugo år som socialarbetare, främst inom narkomanvård, blev jag forskare vilket gjorde att jag kunde söka svar på några av de frågor som jag gick och funderade på som socialarbetare.
Min doktorsavhandling ”Pundare, jonkare och andra” försökte ge svar på frågan om varför människor fortsätter att använda narkotika år efter år, trots det pris för hälsa och social situation som det innebär. Sedan har jag bland annat undersökt hur mötet mellan klienter och personal ser ut inom tvångsvården och vad som händer när klienterna är på rymmen från tvångsvården.
För tillfället håller jag, tillsammans med fil.dr Anette Skårner från Socialt arbete vid Göteborgs universitet på med en studie om hur personer som har lämnat ett tungt missbruk av narkotika hanterar sin sexualitet. Jag har nyligen börjat med en uppföljning av vad som hände under de första tio åren med de unga heroinisterna i Norrköping, den stad som drabbades hårdast av 1990-talets heroinvåg. Den studien gör jag tillsammans med professor Philip Lalander. Innan jag går på semester hoppas jag avsluta en studie av internationell narkotikadebatt och narkotikapolitik som jag har gjort på uppdrag av Socialdepartementet.
Vad kommer din föreläsning under Socionomdagarna att handla om?
Min föreläsning kommer att handla om hur narkotikamissbruket kan tänkas gestalta sig i framtiden och vad som kan göras för att förhindra en förväntad dyster utveckling.
Vilka frågor tycker du är viktigast inom det sociala fältet under det kommande året?
Viktiga frågor inom det sociala fältet handlar förstås, som alltid om fattigdom, arbetslöshet och integration. Inom mitt eget område – rusmedelsmissbruk – är en viktig fråga hur det sociala arbetet ska överleva i en tid när det medicinska paradigmet inom missbruksområdet ser ut att ha tagit över.
Jag har suttit med i Missbruksutredningens vetenskapliga grupp och har där förgäves försökt kämpa emot att behandling ska läggas över på sjukvården. Jag vill se ett fortsatt delat huvudmannaskap, men med tydligare ansvarsfördelning mellan de olika huvudmännen. En framtida mardröm är att den enda behandling som erbjuds personer med missbruk och beroende handlar om medicinering.
Bengt Svenssons föreläsning kan du lyssna till den 12 oktober klockan 12:50.