Susanna Alakoski är socionom och gjorde författardebut 2006 med romanen Svinalängorna, belönad med Augustpriset som både blev pjäs och film. Alakoski har skrivit ytterligare en roman, fyra barnböcker samt två dagboksessäerna och är nu aktuell med Bomullsängeln, en mäktig roman om flickors utsatthet, om kvinnlig vänskap och bildningstörst, en berättelse om hur tiden vi lever i kan avgöra våra liv i högre grad än de val vi har möjlighet att göra. Hon utsågs 2015 till hedersdoktor vid Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Vi passade på att ställa några frågor till henne inför hennes medverkan på Socionomdagarna.
Vad kommer du tala om under din föreläsning på Socionomdagarna?
Om tillståndet i anhörigsverige utifrån boken April i anhörigsverige. Som är en sorgesång om otrygghet och panik, förvirring och kaos. Om ful skam, osäkerhet. Om att dölja den största delen av sitt förflutna. Att leva med vågorna vända ut mot havet. Sprit istället för närvaro. Rus istället för verklighet.
Hur kan vi öka trygghet och arbeta med förebyggande åtgärder, så problemen blir mindre och vi istället ökar välfärden?
Genom att förstå sociala problems negativa inverkan på samhället. Genom att förstå det sociala arbetets långsiktiga nytta. Det går bara att förebygga socialt kaos med sociala resurser. Välfärden kan bara bli bättre med välfärdssatsningar som svarar mot de sociala bekymmer som finns i ett samhälle.
I ditt författarskap skriver du om människor som inte alltid har haft det så enkelt. Är det medvetet eller blir det bara så på grund av ditt engagemang i dessa frågor?
Jag skriver om det som angår mig och utgår från att det också angår andra.
Hur kan man öka statusen för socionomyrket och få fler att vilja bli socionomer?
Tillräckligt många vill bli socionomer. Antagningspoängen till socialhögskolorna är hög. Många söker. Svårare är att behålla yrkeskunniga socionomer kvar i yrket. Det sociala arbetets innehåll och nödvändighet behöver synliggöras. Statusen öka och den socialpolitiska diskussionen behöver ta betydligt större plats i det offentliga samtalet.
Hur kan man öka kunskapen kring det breda uppdraget för social sektor, både politiskt och för allmänheten?
Socionomer uttalar sig inte om teknik eller naturvetenskap. Många andra yrkesgrupper än socionomerna uttalar sig om sociala frågor. Branschen själv måste själv initiera sociala debatter. Den måste lägga sig i alla sociala frågor som diskuteras och inte överlåta tolkningsföreträdet åt andra. Den sociala forskningen behöver komma ut i media och till folk på samma sätt som exempelvis läkarvetenskapen gör.
Du är med i nätverket Sociala Frågan, vad innebär det?
Det är ett nystartat nätverk som vars mål är att arbeta operativt fram tills valet 2022 med målsättningen att brett synliggöra sociala perspektiv inom samhällets alla olika områden. Vi vill bidra till att öka kunskapen om social sektor och dess uppdrag för såväl politiker och allmänhet. Vi saknar ett socialpolitiskt samtal om hur social oro uppstår/förebyggs och med tid och kunskap också botas. På nätverkets Facebooksida delas information om bl.a. forskning, konferenser, nyutkomna böcker och berättelser från daglig praxis från till exempel ett socialkontor. Alla socialt intresserade är välkomna att bidra med kunskap och material.
Vad vill du att de som kommer och lyssnar på din föreläsning ska ta med sig?
Tankar, kanske en smula hopp. Att allt som verkar vara psykiatri kanske inte är det. Att det ibland räcker långt, att vi människor tillsammans, äger den viktiga vardagsklokhet som behövs för att finna hjälp med svåra problem, om vi bara vågar tala ärligt och öppet med varandra om jobbiga saker.