Christine Hummelblad, folkhälsovetare och Håkan Fransson, socionom, båda drogförebyggare i Öckerö kommun kommer till Socionomdagarna för att prata om framgångsfaktorer i det drogförebyggande arbetet. Vi tog en pratstund med dem inför deras medverkan på temat och pratade bland annat om utmaningarna och effekterna av det drogförebyggande arbetet.
Berätta lite kort om vilka ni är och er bakgrund
Jag heter Christine Hummelblad och är folkhälsovetare i grunden och har jobbat inom förskola och skola tidigare och jobbar sedan två år som drogförebyggare.
Jag heter Håkan Fransson, är socionom och har tidigare jobbat som fritidsledare, behandlare och lärare och som drogförebyggare nu i tjugo år. Vi är anställda av Öckerö kommun men hjälper också till i ett tjugotal andra kommuner runt om i Sverige med deras drogförebyggande arbete.
Socialtjänstens förebyggande ansvar. Har det drogförebyggande arbetet någon effekt? – är er rubrik på årets Socionomdagarna. Berätta lite mer om vad er föreläsning kommer behandla!
I Socialtjänstlagen talas det tydligt om att Socialtjänsten ska jobba förebyggande och uppsökande, men i många kommuner har man så fullt upp med människors nuvarande problem att man inte prioriterar det främjande och förebyggande arbetet alls. Vi kommer hela tiden in för sent och då krävs det ofta stora insatser för att om möjligt komma till rätta med problemen. Det skapar både onödigt lidande för individen och stora kostnader för samhället. Den kommande Socialtjänstlagen kommer förmodligen ha mer fokus på förebyggande insatser, men kanske ändå inte tillräckligt tidigt.
och har det drogförebyggande arbetet någon effekt?
Ja, drogprevention kan ha mycket bra effekt, men allt förebyggande arbete har inte stöd i forskning eller beprövad erfarenhet och kunskapen är ganska låg om detta. En anledning till att Socialtjänsten inte jobbar så mycket förebyggande är antagligen att man inte tror att det har så stor effekt. Vi kommer på vår föreläsning berätta lite om framgångsfaktorer i det drogförebyggande arbetet, framför allt vad gäller att tobak och alkohol är de främsta gatewaydrogerna till narkotika. Att stoppa eller försena ungas drogdebuter har stor betydelse för de ungas framtid.
Att jobba drogförebyggande – vad skulle det kunna innebära?
Drogprevention är ju ett helt annat hantverk än myndighets- och behandlingsarbete. Socialtjänsten måste höja sin kompentens vad gäller risk- och skyddsfaktorer och hur man praktiskt kan arbeta på universell nivå. Det handlar ofta om samarbete med skola, fritid, polis och handlar mycket mer om samhälle/grupp än om individ.
Och vilken faktor är viktigast?
Idag diskuteras av förklarliga skäl det brottsförebyggande arbetet mycket och drogprevention är nästan bortglömt på riksnivå. Vi har inte ens en aktuell ANDTS-strategi för närvarande. Riksdag och regering måste på nytt höja temperaturen på det drogförebyggande arbetet.
Hur ser utvecklingen ut kring droganvändandet bland unga idag?
Det mest blir bättre och bättre. Det går uppåt i åldrarna. Barn börjar allt senare med tobak och alkohol och allt fler avstår helt och hållet. Den minskade användningen av tobak och alkohol gör också att vi kan hålla narkotikabruket bland unga på en låg nivå. Men det finns också nya droger och den psykiska ohälsan kopplar också till droganvändning ibland.
Vilka utmaningar ser ni i det sociala arbetet under kommande året?
Vi hoppas att vi på alla håll kan förstå att det bästa sättet att lösa problem är att se till så de inte uppstår. Satsning på prevention där socialtjänsten är motorn, eftersom det är den samhällssektor som mest drabbas av bristande prevention, förutom individen som alltid drabbas hårdast av det vi inte gör.
Och slutligen, vad ser ni främst fram emot på årets mötesplats?
Vi älskar Socionomdagarna. Årets höjdpunkt. I år har vi för första gången också en monter (A03:28), där vi hoppas få många intressanta samtal med Sveriges socialarbetare under dessa spännande dagar.
Tack så mycket Christine och Håkan! Vi ser fram emot ert seminarium (9F) på Socionomdagarna i höst!