Vi har fått möjligheten att ställa några frågor till Peter Andersson, lektor på Stockholm universitet inför hans föreläsning på Socionomdagarna. Där kommer han presentera resultat från hans och kollegans Sibel Korkmaz studie kring SiS-placerade ungdomar. Angående regeringens pågående utredning kring att reformera barn- och ungdomsvården så är hans förhoppning att de använder och lyssnar till den senaste, både svenska och internationella, forskningen och att det inte bara blir ett ”namnbyte” när utredningen är klar. Peter är aktiv och har bland annat skrivit en debattartikel i ämnet, länk längre ner.
Berätta lite kort om vem du är och din bakgrund?
Mitt namn är Peter Andersson och jag arbetar som lärare och forskare vid institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet. Jag forskar främst om ungdomsvården: hur personal och ungdomar upplever sin vardag där de arbetar respektive bor. Innan jag började forska arbetade jag med behandling, först i Kriminalvården, sedan i socialtjänsten och därefter var jag under en kort period föreståndare på en SiS-institution. Därtill arbetar jag som privatpraktiserande psykoterapeut, psykoanalytiker och handledare.
Berätta, hur kommer det sig att du började forska inom socialt arbete? Hur föll valet på det?
Det var nog min nyfikenhet som drev mig, jag är väldigt nyfiken och öppen inför nya projekt och ny kunskap. Redan när jag läste till socionom hade jag tankar om att fortsätta forska, men blev mer och mer övertygad om att jag skulle arbeta kliniskt. Sedan sökte jag mig tillbaka till universitetet och nu kan jag kombinera kliniskt arbete och forskning – vilket är en ynnest.
Du är aktuella som talare på Socionomdagarna – vad kommer du prata om i november?
Jag kommer att presentera resultat från en forskningsstudie som jag genomfört ihop med min kollega Sibel Korkmaz, där vi undersökt SiS-placerade ungdomars erfarenheter av våldsutsatthet i en egen nära relation och mer specifikt dynamiken mellan att å ena sidan vara föremål för samhällsinsatser till följd av beteendeproblem och å andra sidan ha varit utsatt för våld i en egen nära relation. Syftet är att undersöka hur våldsutsatthet förstås och tolkas i relation till annan social problematik, som i ungdomarnas fall föranlett en SiS-placering.
Vad hoppas ni att åhörare som lyssnar på föreläsningen får med sig?
Vi hoppas förmedla ny kunskap till fältet – vi menar att socialtjänsten som arbetar med institutionsplaceringar behöver uppmärksamma denna problematik i sina utredningar, därtill behöver behandlingspersonalen på de särskilda ungdomshemmen kunskap om våld i ungas relationer och hur de ska bemöta och arbeta med detta under ungdomens institutionsvistelse. Dessutom vill vi peka på behovet av att det behövs ytterligare forskning kring behandlingsinsatser med fokus på våld i nära relationer för unga, både för öppenvården och för institutionsvården.
Regeringen har tillsatt en utredning kring att reformera barn- och ungdomsvården – vad hoppas du man kommer fram till?
Jag hoppas verkligen att det inte bara blir ett ”namnbyte”, och jag hoppas att utredningen får längre tid på sig eftersom det är oerhört mycket de ska åstadkomma på kort tid. Det behöver bli en reformering av institutionsvården, inte av huvudmannaskapet. Därtill hoppas jag att de ligger nära den senaste, både svenska och internationell, forskningen. Det finns en hel del forskning att utveckla en modern institutionsvård från. Det handlar t.ex. om personalens kompetens, differentiering av ungdomarna, att förändra destruktiva arbetsplatskulturer. Sen hoppas jag att vi kan få en institutionsvård som är fri från våld.
Vad är nyckeln till att lyckas?
Det kommer ta tid, så det handlar väl och att hålla i och hålla ut. Att ta intryck från andra länders institutionsvård är nog också en bra idé, t.ex. den norska och holländska institutionsvården. Därtill är det också viktigt att lyssna på de forskare som driver forskning på denna vårdform. Men ute på institutionerna är det personalen som är nyckeln till en god vård, därför är personalförsörjningen framgent en oerhört viktig aspekt.
Historiska misstag har gjort – vilka är det största hotet för att de upprepas?
Jag och ett par kollegor skrev en debattartikel just om detta ( www.dn.se/debatt/personalen-ar-nyckeln-till-en-reform-av-sis-hemmen ), där pekade vi t.ex. på den kanske viktigaste lärdomen från historien, att maktmissbruk, repression och övergrepp alltid riskerar ta överhand på institutioner med möjlighet till långtgående inskränkningar för de boende, något som visat sig vara mer utbrett på institutioner för barn jämfört med vuxna.
Slutligen, vad ser du mest fram emot under Socionomdagarna?
Att lyssna på andra intressanta föreläsningar, träffa kollegor och förhoppningsvis knyta nya kontakter.
Peter Anderssons föreläser under Socionomdagarnas första dag; Pass 3A – Erfarenheter av våld i en nära relation bland placerade ungdomar på SiS särskilda ungdomshem