Jörgen, du är i grunden polis och numera forsknings-och utvecklingsledare, kriminella nätverk FoU Nordväst. Hur kommer det sig att du valde just denna karriär?
Jag är lite av en mångsysslare i grunden. Jag är praktiskt lagd och gillar att arbeta med händerna samtidigt som jag är alldeles för nyfiken för att nöja mig med det. Jag vill också förstå saker på djupet. Polisyrket var en perfekt kombination för mig, jag fick köra bil, springa, lyfta och lösa problem i vardagen, vilket var tillfredsställande. Jag fick också chansen att förstå människorna i Järva på djupet, både de laglydiga och mördarna.
I grund och botten skulle jag säga att jag drivs av att med mina samlade yrkeslivstimmar försöka lämna världen i lite bättre form än när jag kom hit. Mina erfarenheter har idag en avsättningsyta inom socialtjänsten och i kranskommunerna till Järva som inte sett riktigt samma utveckling och därför arbetar jag på FoU Nordväst idag.
Du har arbetat med såväl myndighetssamverkan och metodutveckling i rollen som gruppchef för områdespolisen i Järva, huvudsakligen riktat mot kriminella nätverk med avhopparverksamhet och att förhindra nyrekrytering och därefter med projekt i syfte att stötta nordvästkommunerna i deras utveckling av dessa verksamhetsområden. Och numera är du forsknings- och utvecklingsledare för FoU Nordväst i ett bredare uppdrag men med kriminalitet som huvudområde.
Under tiden du varit verksam, vad är din primära iakttagelse av utvecklingen av kriminella nätverk och nyrekrytering?
Då skulle jag säga våldets karaktär och betydelse i sammanhanget. Så länge jag varit verksam har ungdomar dragits till dessa miljöer och nätverken har haft bruk för föryngring så det i sig är inte nytt. När jag började studera fenomenet runt 2010 och ändå fram till 2015 var våldet ett instrument för business och det fanns en återhållande kraft i nätverken för att våldet inte skulle gå ut över vinstintresset. Man sköt då folk i benet för att uppnå ett syfte.
Och sedan hände något?
Våldet blev därefter på sina håll den huvudsakliga drivkraften i kriminella miljöer, att ha störst våldskapital var det förhärskande riktmärket. Att tjäna pengar var då nödvändigt men skedde lite i bakgrunden genom tarvliga bedrägerier och inte genom spektakulära rån som tidigare. Istället var våldet skyltfönstret och det som drev på utvecklingen och detta kulminerade någonstans runt 2019 skulle jag säga. Rättsväsendet kunde inte heller lagföra detta våld utan våldsbrott i t.ex. Järva var nära på riskfritt ur det perspektivet. Sedan har det skiftat igen. Idag lönar sig våldet inte på samma sätt i branschen. Folk åker dit och får sitta i fängelse. Det går inte lika enkelt att bygga sig en karriär och en position på att vara mest våldsam, åtminstone inte i direkt form. Det är inte lika lönsamt i vardagen. Med det så har våldet ändrat karaktär helt och hållet med tydligt genombrott de senaste tre åren genom digitaliseringens möjligheter.
Varför ser vi denna utveckling tror du?
Rättsväsendets utveckling i att utreda dessa brott är en viktig pusselbit. Sedan sker också naturliga fluktuationer i branschen och utvecklingen är inte färdig. Vi får se vilken riktning det tar härnäst. Digitaliseringen, tillsammans med gig-ekonomin i övrigt arbetsliv har varit trendsättande fram till nu. Mycket resurser allokeras nu till nätet och centrala plattformar, frågan är hur detta kommer att påverka branschen.
Du pratar i din föreläsning på Socionomdagarna om en ökad osynlig rekrytering av osynliga barn. Hur ter sig detta fenomen och hur har det uppkommit överhuvudtaget tror du?
Detta är fortfarande endast en del av rekryteringen ska sägas men det är en nyare del än den ordinarie formen. Denna del av rekryteringen har flyttat ut från våra utanförskapsområden genom digitaliseringens möjligheter. Det räcker inte längre att ha koll på barnen i våra utanförskapsområden ur ett polisiärt perspektiv. Utan exponering för en våldsbejakande kontext sker ingen rekrytering oavsett riskfaktorer runtomkring barnet. Tidigare skedde detta i våra utanförskapsområden medan denna exponering idag huvudsakligen sker på nätet. Från socialtjänstens sida är detta inte en lika ny målgrupp eftersom även den ”nya målgruppen” ofta har struliga familjerelationer, en haltande skolgång eller ett problematiskt socialt samliv. Ofta kopplat till diagnostiserbara utmaningar. Socialtjänsten har må hända varit lite trög i att rikta sina resurser till specifika områden och särskilda problemtyper i våldsvågen men det har fördelen i att de idag är i princip lika uppmärksamma på villaungdomar som förortsungdomar på ett sätt som polisen nu har svårigheter i att vara. Som jag nämnde så är branschen föränderlig och direkta våldsbrott är idag inte lönsamt i förhållande till att bygga sig ett varumärke. Det är praktiskt att lägga ut detta på entreprenad i stället bakom krypterade kontaktytor. Då söker man sig till den enklaste formen av arbetskraft som ska utföra en begränsad del av ett upplägg och bara göra det de blir tillsagda. Ofta utan flyktplan och ens ett reellt försök till att de ska kunna komma undan lagföring. Kommandostyrning och lite löpande band-filosofi i en underleverantörskedja helt enkelt. Då vill man ha arbetskraft som passar för detta upplägg och det är inte samma profiltyper som tidigare ägnade sig åt mord.
På Socionomdagarna gör du efterlängtad comeback och ger dels en teoretisk överblick varvat med in-zoomning på case från den operativa vardagen där du beskriver hur Gängmördarbranschen har gått från professionella torpeder till att i stället använda dem som engångsartiklar. Det här låter onekligen lite mörkt, kan du utveckla resonemanget lite och ge oss en sneak peak på ditt seminarium?
Det kommer följa branschens utveckling som jag redan varit inne på men bakom dessa trender kommer vi att få följa faktiska människor för att ge det hela lite liv. Vi kommer att få möta tre olika gängmördare från olika epoker i utvecklingen. Jag har tagit för vana i mina föreläsningar att varva med case för att levandegöra mina teoretiska budskap och den här gången kommer vi att lyfta tre nya individer från mitt förflutna. Vi kommer dessutom att få se dem från ett polisiärt perspektiv och från ett socialtjänstperspektiv och se hur världen byter skepnad en aning. Förhoppningsvis finns det lärdomar och inspiration att ta med sig ur detta.
Finns det ljusglimtar i utvecklingen?
Ja det gör det. Våldet är på nedgång och detta hoppas och tror jag i viss mån är en varaktig trend även om bakslag kommer att komma. De senaste ungdomsgenerationerna är över lag mindre våldsbenägna och i den lilla klick som driver upp statistiken har trenden vänt till det positiva. Vi ser också ljusglimtar i uppväxtvillkoren i våra utsatta områden. Järva är ett praktexempel på detta där skolmiljön troligtvis är den enskilt viktigaste faktorn. Under den värsta tiden låg gymnasiebehörigheten på ca 30% i Järva. I skolmiljön skedde dessutom grova brott regelbundet och barnen fostrade och formade varandra in i gängmördarbranschen i korridorer och uppehållsrum. Idag ligger gymnasiebehörigheten på runt 80% och miljön i övrigt ser helt annorlunda ut. Grogrunden för den stora delen av rekryteringen har därmed minskat dramatiskt i Järva och förhoppningsvis följer resten av våra utsatta områden efter i denna utveckling.
Samverkan anges ofta som en förutsättning för att kunna stävja kriminalitet. Har du några goda exempel på där detta skett lyckosamt?
Både kopplat till skolmiljön och i individärenden. I skolmiljön kan samverkan sägas få en riktigt stor utväxling. Varje polistimme i skolan har potential att påverka en hel årskull inklusive flera potentiella gängmördare om den används klokt. Lite liknande med socialtjänstens tid. Sedan finns det inget mer konkret än att på nära håll följa en blivande gängmördare i ett individärende och sedan med gemensamma krafter vända utvecklingen till något annat. Det är svårslaget. Ofta är det såklart svårt att se och mäta dessa effekter. Hade verkligen den där personen blivit gängmördare annars kan man resonera. Det beror på kontexten skulle jag säga. Under en period i Järva var vissa profiltypers framtid utstakad och i princip förutbestämd. Jag har följt dessa och deras framtid. Många har fortsatt i den riktningen och de flesta av dessa lever inte idag. Men några har vi lyckats vända eller hämta tillbaka i ett senare skede och de lever idag helt vanliga liv. Det är svårt att få ett mer konkret kvitto än så på betydelsen av samverkan.
Snart stundar sommarsemester. Men socialt arbete tar aldrig ledigt och dessvärre inte heller kriminalitet. Vad tycker du yrkesverksamma inom det sociala fältet ska vara extra vaksamma på nu i sommar?
Kriminaliteten kryper ut ur sina hålor på sommaren och rekryteringen flyttar ut från nätet och ut i verkligheten igen. Det gäller att då inte glömma eller prioritera bort vanligt fältande arbete eller vuxennärvaro i barnens miljöer. Det är också viktigt att ordna upp schematiska strukturer för de som finns runtomkring ungdomarna. Det är viktigt med överlämning mellan kollegor och att tillse att samverkan flyter på när nyckelfunktioner går på semester. Många gånger bärs arbetet upp av så kallade eldsjälar som tätar till förrädiska organisationsglapp som finns överallt. När dessa nyckelfunktioner går på semester måste detta omhändertas så bra som möjligt.
Vilka medskick och sommarhälsningar vill du ge till Sveriges socionomer, socialarbetare, vård och omsorgspersonal?
Utvecklingen är på det stora hela positiv för stunden gällande den här delen av gängkriminaliteten. Det är viktigt att fira och glädjas åt i en annars tuff arbetssituation. Även omställningsarbetet till ny socialtjänstlag tuffar på i en önskvärd riktning, det är också roligt. Det sociala arbetet flyttar ut närmare medborgarna för varje dag som går och blir därmed också roligare och mer tillfredsställande.
Exempelvis lunchade jag härom veckan med en av alla nyckelfunktioner därute som precis slagit knut på sin egen tillvaro, ursäktat sig inför sin sambo och gjort det där lilla extra. I det här fallet runt en helt livsavgörande provträning med ett prosocialt fotbollslag som aldrig annars hade blivit av. När jag hör denna gripande berättelse från en helt vanlig arbetsvecka om att se livet återvända till just denna unge, då fylls jag av hopp och glädje inför semestern. Och det sociala arbetet är fyllt av sådana ögonblick i det lilla som är värda att stanna upp och fira.
Fantastiskt att höra detta. Stort tack till dig Jörgen och till alla er sociala hjältar där ute som gör enormt stor skillnad i samhället!
Missa inte Jörgen Larssons seminarium 8G på Socionomdagarna